så här är det
jag är sjuk men inte svinis men snorig så inihelvete.
jag är sjuk men inte svinis men snorig så inihelvete.
postat av
catherine
kl
15:53
1 som sagt
Idag höll jag hov möte. Mötesdeltagarna bestod av tre kvinnor och en man. Mannen tog plats på ett högst irriterande sätt. Mitt under mötet gick flera av deltagarna och fyllde på sina kaffekoppar, så även han. De andra kom tillbaka, han stannade däremot kvar ute i korridoren och chitchattade med en annan som är som han, fast trettio år äldre.
Mysig kille.
Mitt inre, nästan lite tyska jag, kom fram och jag önskade nästan att jag hade haft en piska. Fast jag lyckades undertrycka ilskan och log istället sött och höll taktpinnen i ett fast grepp.
Jag har för övrigt MYCKET svårt för människor som envisas med att lite diskret sms:a samtidigt som jag pratar med dem och de låtsas lyssna på vad jag säger. Ohyfs! Tycker tant Catherine.
.....
Idag har jag ont i typ lungorna när jag är ute i den friska luften. Det är inte så skönt. Är det grisen får han komma ut ur stian, jag tyar inte längre.
postat av
catherine
kl
21:41
4
som sagt
Idag var jag på ett möte där jag inte var särskilt inblandad. Därför behövde jag inte lyssna och därför drabbades jag plötsligt och smärtsamt av akut narkolepsi. Det är lika jobbigt att hålla emot sömnen som det är att kväva ett skrattanfall när man inte får skratta. Jag försökte intensivt att fästa blicken på olika saker, men synfältet började bara darra och mina ögon hotade att åka igen. Vilket extremt slöseri med tid. Men jag fick åka roslagsbanan dit och hem, det är ju alltid lite kul, lite, kanske.
postat av
catherine
kl
18:30
0
som sagt
köpa sig ett par skor när det är mörkt och dystert. Varför nöja sig med att vara etthundraåtttioen centimeter över marken när man så lätt bättrar på och lägger till.
Jag hade egentligen spanat in ett par skor på Tjallamalla men det var så höga att jag trodde att jag var med i baletten när jag gick i dem. Därför blev det en alternativ lösning. Att inte handla alls var aldrig något alternativ.
postat av
catherine
kl
18:12
2
som sagt
Jag har just läst klart en bok som jag blev förtjuust i. Den kan man läsa om man vill se hur inkompatibel man är med mig.
postat av
catherine
kl
11:42
3
som sagt
Tamfågelföreningen åkte till Tyskland så jag fick ärva hans biljett till premiären av Coppelia på Operan.
Tidsoptimistiskt lämnade jag hemmet klockan 19 (19:30 började föreställningen). På Tjärhovsplan fick jag vinka in en taxi och han lovade mig att jag skulle hinna i god tid "du kan ta en fika innan föreställningen" sa han kaxigt. Det hade jag inte hunnit, jag fick älga in, lätt illamående av teet jag nyss stjälpt i mig. När jag hittade tamfågelföreningens plats blev jag nästan tårögd av tacksamhet när jag såg att den var på kanten av raden. TACK TACK TACK tänkte jag och illamåendet försvann.
Det här var andra gången jag var på balett i mitt liv och jag tyckte att det från min okvalificerade horisont var riktigt roligt och njutbart. Ibland kändes det som att vissa dansare var ett med musiken och ibland kändes det som att det var lite oordning i leden när de var en massa dansare. Men vad vet jag, symmetri kanske är matematik och inte balett. En dansare snubblade när de skulle göra en avslutande grej, men han räddade sig mycket snyggt.
Det snurrades en hel del. En dansare var docka med väldigt stort huvud. Jag funderade en del på att man inte kan lida av panikångest om man dansar i baletten.
I slutet kom det ut tjejer i skitsnygga klänningar, en sån skulle jag också vilja ha.
Bilderna är lånade från en youtubefilm jag hittade på Operans hemsida. Jag trotsade alltså inte fotoförbudet. Puh va.
postat av
catherine
kl
10:44
0
som sagt
Hej,
Vid mötet/redovisningen av etapp 1, avseende resultatet av genomförd arbetsmiljöenkät samt hyresvärdens mätningar, informerades om att varje person själv kan reglera värmen ca 2 grader upp eller ned i sitt kontorsrum. Det sker medhjälp av det reglage som sitter invid fönsterbrädorna.
Sprid gärna informationen vidare till era avdelningar...
Med vänliga hälsningar
//Mari
Till mejlet fanns ett bifogat pdf-dokument med två bilder.
Jag visste inte att jag jobbade på Samhall! och har folk ingen dusch hemma? eller element?
postat av
catherine
kl
18:42
4
som sagt
Imorse när jag stod inne på Bakverket och skulle betala min morgonkaffe märkte jag att jag inte hade någon plånbok med mig. Som tur var skramlade tjugosju kronor i småmynt i min väska, synd att kaffet kostar tjugoåtta. Som tur var stod Sanna Nygren bakom mig och hon kastade fram den krona som fattades. Snällt!
Hon:
Sen var jag tvungen att beställa SMS-biljett på SL. Jag skickade en SMS-beställning och fick tre biljetter tillbaka. Hoppas att jag inte får betala för alla tre.
Till och från jobbet har jag idag betalat 90:- bara för att jag stoppade plånkan i en annan ficka igår när jag gick och handlade på kvällskvisten.
postat av
catherine
kl
22:02
2
som sagt
Tolv pepparkakor har jag just ätit. Det var gott. Kvällen kommer troligen att gå i gasbildningens tecken.
postat av
catherine
kl
16:50
2
som sagt
Imorse kändes det som att jag fick en filosofisk uppenbarelse. Det var när jag såg den stora reklamaffischen för Helena Bergströms nya film "Så olika". Jag läste rollistan som stod angiven och såg att Arvingarna är med och precis då slog det mig att det bergis finns människor som faktiskt känner igen sig i såna här filmer.
Resten av vägen till Södra station ägnade jag till att fundera på hur en film skulle behöva vara för att jag skulle känna igen mig i den. Det skulle framförallt inte krävas särskilt mycket handling. Sen tog det stopp.
postat av
catherine
kl
10:31
0
som sagt
Jag följde just en länk på fejjan till gruppen "handen på hjärtat". Precis samtidigt som jag fick upp bilden sa tanten som just nu pratar i ring P1 men du.... handen på hjärtat.
Det är ju OTROLIGT, jag tror att jag har gåvan.
postat av
catherine
kl
09:23
0
som sagt
att den stora glasskålen just åkte i köksgolvet och gick sönder i fyra miljoner bitar.
postat av
catherine
kl
22:06
1 som sagt
Under vecka 46 ska vanligt löst folk börja vaccineras på min arbetsplats, om man vill. Jag har sagt nääähähä hela tiden. Men idag började tänka på det där med att ligga och flämta med 40 graders feber, hur kul är det egentligen? Senast jag hade influensa för sådär femton år sen var jag helt säker på att jag skulle avlida och det gick fan aldrig över. Men är det klokt att vaccinera sig? jag kan inte riktigt lita på skälen (andra än samhällsekonomiska). Tänk om jag bara kan gå baklänges fram till jul...
Storebror (som jag aldrig pratar med) har enligt uppgift från mamma just haft den här influensan, även hans två barn och hans fru som dessutom blivit sjukast av alla och fortfarande är sjuk. Men de dog ju knappast (so far). Grisen bökar sig närmare.
postat av
catherine
kl
21:38
4
som sagt
Tonnisen ville ha sällsis/publik när han lirade tv-spel. Jag sa javisst och bäddade ned mig i hans säng och började titta på. Det var varmt under täcket och det var skönt att sova där, jag tror inte att spelaren upptäckte mitt svek.
Idag på jobbet var jag i mötenas våld. Förmiddagens dirigerade jag själv, eftermiddagens gäspade jag mig svårt igenom. En man som inbjudits till mötet och som höll en ostrukturerad informell information hade ett dubbelnamn som var konstigt.
När jag kom hem från jobbet hade jag kramp någonstans i solar plexustrakten. Det gjorde ont när jag lyfte på höger ben, men inte så mycket om jag provade med vänster. Det gjorde faktiskt skitont och jag började kalkylera över troliga sjukdomsorsaker (eller inte så mycket kanske, tänkte endast lite på Patrick Swayze). Efter tuppluren framför tv-spelet lättade krampen avsevärt. Så kan det gå.
Imorgonbitti har jag bestämt möte med chefen kl 08:00. Hej hjärnsläpp.
postat av
catherine
kl
21:29
5
som sagt
Jag vände blicken mot den stora tv:n och överfölls av ett synintryck. Lulu Carters läppar. Vaffan är det hon har där i ansiktet? det ser ut som två stinna korvar.
Hon sa att hennes barn sa till henne när det var dags för henne att sluta med sina plastikoperationer. Inte i tid uppenbarligen.
Nu berättar Linda Rosing att hon ångrar sina jättetuttar så hon ska ta ut lite, inte allt, för hon kan inte stå för tuttarna längre. Det här säger hon och har samtidigt världens största och fulaste överläpp. Fan jag måste fota den också.
------- pausmusik---------
Vad är det med den här fetläppsgrejjen? Det kan väl inte finnas någon som tycker att det här är snyggt, förutom Lulu och Linda?
postat av
catherine
kl
22:35
5
som sagt